Nu var det ett bra tag sedan jag delade med mig av något här men livet lunkar på och man har gjort sig bekant med insulinpumpens funktioner och finesser. För inte så länge sedan så råkade jag ut för det som är en stor risk när man bär på en Insulinpump 24 timmar om dygnet och inte kan förlita sig på att man alltid har långtidsverkande insulin i kroppen, Ketoner eller Ketoacidos som det heter på ett lite finare språk.
Vad är då detta undrar ni?
Enligt Svenska Diabetesförbundet så kan man hitta detta
Om blodsockret är högre än 15 mmol/L och man har utvecklat syror (ketoner) i blodet och i urinen är det tecken på akut insulinbrist och risken är mycket stor att man utvecklar ketoacidos med risk för ett diabetescoma. Ketoacidos är ett livshotande tillstånd som beror på en kraftig frisättning av ketonkroppar sk acetonkroppar som gör att blodet blir surt. Det inträffar vid brist på insulin hos personer med typ 1-diabetes. Ketonkroppar frisätts i blodet när kroppen övergår till att använda fett som bränsle i stället för kolhydrater.
Som sagt, när man tar insulinsprutor (och med största sannolikhet är Typ1 Diabetiker) så tar man två sorters sprutor, till alla måltider tar man en snabbverkande insulinspruta och sedan under kvällen så tar man en långtidsverkande insulinspruta som ligger som ett basinsulin under 24 timmar och gör så att du hela tiden (så länge man inte glömmer det långtidsverkande insulinet) har insulin i kroppen.
När man bär på en insulinpump 24-timmar om dygnet (man klarar sig faktiskt upp till två timmar utan pumpen) så har man inget långtidsverkande insulin utan insulinpumpen doserar ut mindre doser av snabbverkande insulin, samma insulin som man doserar vid måltider under dygnets alla timmar.
Så, natten till Torsdagen den 19 Maj, efter ett byte under eftermiddagen av både infusionset (slang + det som transporterar insulinet från pumpen in i kroppen) och ampull med insulin i pumpen så började jag framåt kvällskvisten bli väldigt törstig vilket är ett tecken på att jag ligger högt i blodsocker, jag kollade blodsocker och kalibrerade den kontinuerliga blodsocker ”pluppen” jag bär på armen (CGM, Continuous Glucose Meter på ett finare språk) och tog den dos som pumpen tyckte att jag skulle ta för att komma ner i lagom nivå igen. Det gick inget vidare, jag kanske flyttade på den delen där nålen sitter men det gick inget vidare. Jag tog och höll ett öga på sockret (antar jag, hände det inte för fem minuter sen så minns jag det inte) och tog insulindoserna som pumpen tyckte för att jag skulle få ner blodsockret men det sket sig.
Vid 04:30 så gick jag upp och beklagade mig lite, min älskade fru som håller ett öga och dessutom klarar av att tänka så tidigt på morgonen tyckte jag skulle ta och kolla hur det låg till med ketonern då jag hade haft ett högt blodsocker sedan vi hade gått och lagt oss.
Sagt och gjort, ett stick i fingret och sen var man klarvaken. 3,8 Enligt ketonmätaren vilket betyder ”Patienten ska omedelbart till akutmottagning på sjukhus”), jag satte i alla fall i en ny testremsa i ketonmätaren för att dubbelkolla och då var resultatet 3,9 och jag mådde inte speciellt illa utan var mer seg (vilket man brukar vara klockan 04:30).
Det tog i alla fall inte lång stund innan min fru fått på sig kläder och vi satt i bilen på väg mot akuten i Falun. Jag började känna mig lite lätt illamående när vi började närma oss Falun och vid den tredje rondellen fick hon stanna bilen och så jag fick kräkas.
Värre en så mådde jag aldrig, jag var törstig vilket gjorde att så fort jag druckit vatten så kräktes jag efter en stund och till slut så fick man dricka vatten för att kunna spy annat än galla och det där som ligger i botten på magsäcken och förmodligen inte ska komma fram vare sig ur ena eller andra änden av kroppen. Det var svårt att ta pyttesmå klunkar för att kroppen skulle kunna behålla vätskan men man fick försöka.
Väl på Akuten blev vi snabbt emottagna, vi förklarade hur det låg till och efter två timmar på akuten så fick jag ta en dos långtidsverkande (28 enheter), 8 enheter snabbverkande och under tiden på Falu Lasarett så fick jag i mig tre påsar med dropp.
Förutom insulinet vilket gjorde susen (Jag tog insulin till frukost och lunch vilket jag fick på Avd. 23 på Falu Lasarett, stort tack för bra vård och trevlig personal som vart lite fascinerade av en patient som hade CGM).
Jag vart utskriven vid 14-tiden på eftermiddagen och hade överlevt ett möte med ketoner. Nu känner jag igen varningstecknen och vet att jag ska ta insulin från en ”reserv-sil” i kylen (tar nog lite långtidsverkande också) och håller ett vakande öga över både blodsocker och ketonerna. Det liggandes i sängen, förmodligen misslyckandes med att dricka i små små mängder och kräkandes som en räv.
Det taskiga är att man antingen är helt väck i en Hypoglykemi (insulinkoma) när man ligger på tok för lågt eller tycker man mår på sin höjd lite tjyvens och är lite hög. Det är då man ska kolla hur det är med ketonerna och framför allt om man har haft ett högt blodsocker i mer än ett par timmar
