Summering efter 37 960(?) injektioner och 26 år(?) som Diabetiker

Det känns lite vemodig även om man vet att man förhoppningsvis går mot en bättre framtid som Diabetiker. Jag kan ju på rak arm erkänna att jag minns färden till Akuten på Falu Lasarett när jag fick veta att jag ”nog hade diabetes” och man fick åka ambulans till med mamma i släptåg, för det var ju hon som kände på sig att det var någonting som inte stämde med mig när man sov jämnt, drack som en elefant och kissade som en hel skock med elefanter. Det var i alla fall 26 år sedan det inträffade, min debut som Diabetiker.

Det var 1990 och det var väl en rätt turbulent tid även om man inte just råkade få Diabetes, jag var ju 16 eller 17 år med vad allt det nu innebar. Det kan ha varit 1991 också och jag lovar att jag ska höra mig för imorgon med min Diabetessköterska Eva när det egentligen var jag fick Diabetes (Det heter förresten inte Sockersjuka, det slutade heta så någon gång i samma veva som det vart färg i våra TV-apparater)

I runda slängar så räknade jag just ut att jag har tagit någonstans runt (håll i er nu) 37 960 injektioner med insulinspruta genom åren. Det är rätt mycket och då fick jag ändå min Diabetes rätt sent i tonåren. Det är med andra ord 37 960 nålstick och man är ju glad att man inte har varit rädd för sprutor för det är inget man  kan vara när man ska ta minst fyra sprutor per dag resten av livet.

Imorgon är det slut med det. Imorgon blir jag lite mer en Terminator (Fantasi är nåt jag inte har för lite av), imorgon blir jag med Insulinpump och det blir säkert en rätt skumpig väg ett tag framöver, man lär dels lära sig hur pumpen fungerar och hur mycket insulin man lär ta ”bara så där för att man är hög rätt vad det är” och lite mer om hur man fungerar.

Tycker det fungerar utmärkt (ibland) att räkna kolhydrater men det är inte så lätt när man är på restaurang. Det gör nog inget, man lever bara en gång och man har hela livet på sig att lära sig. Sedan är Diabetesen en sjukdom man ibland inte blir klok på när man tar dom doser man har räknat ut och man blir för hög i alla fall.

Men så är det, man lär så länge man lever. Imorgon bitti blir jag i alla fall en Diabetiker 2.0, med pump och det känns både spännande och lite vemodig att lämna insulinsprutan i bakgrunden. Vi får hoppas att dom inte kommer fram nåt mer för gör dom det så är det för att tekniken med insulinpump och diverse infusion set (ett finare ord för slangar) jävlas.

 

 

Nicklas Ingels

Författare: Nicklas Ingels

Född i Augusti 1973 och uppväxt i en någorlunda normal men ändå dysfunktionell familj. Är en rätt problemfri man förutom det där med diabetesen som dök upp 1990 och blev med Insulinpump den 28 Januari 2016. Gillar musik, film (speciellt Blade Runner), Datorer, Datorspel, Internet, Öl och människor som tror på sig själva och fysikens lagar. Tokälskar sin underbara hustru Lotta som är den personen han får stödja sig emot när det behövs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *