Vardagstragiken som är Sensorbyten

Igår var sista dagen för sensorplattan på högerarmen och jag tänkte jag skulle sätta igång med att byta sensor så fort jag kom hem, slutar vid 15:30 och har man  tur är man hemma på 10 minuter.

Det sket sig direkt på morgonen då jag vart skickad till ett kök på ett äldreboende och inte fick vara kvar på min ordinarie arbetsplats. Blodsockret var uppe på 14 mmol när jag kom fram och sen vart det bara värre. Arbetsdagen tog slut senare än jag hade tänkt och var hemma vid 17 tiden och väl hemma så stod min pappa som hade väntat på mig och var på en liten snabb visit.

Jag sa som det var och vad jag skulle göra och att det tar lite tid med uppvärmning och allt annat tekniskt mumbo-jumbo han inte begrep någonting av. Han hjälpte mig dock att få på sensorn på armen (redan där vart jag imponerad över att vårt samarbete kan gå smärtfritt ibland)

Det hela slutade dock med ännu en jobbig natt med bortplockning av sändaren på armen, omstart och kalibreringar blodsockertester innan den nya sexdagars perioden med förhoppningar om att kunna få sova som folk med en hel  natts sömn.

Nästa gång det är dags för ytterligare ett byte av sensor så hoppas jag innerligt att man får börja i tid. Det är exakt 5 dagar 7 timmar och 5 minuter tills dess enligt insulinpumpen, Söndag med andra ord

Då har jag garanterat fått sova och om jag sätter igång direkt på förmiddagen så kommer jag nog att kunna fungera på jobbet dagen efter 😊

Nicklas Ingels

Författare: Nicklas Ingels

Född i Augusti 1973 och uppväxt i en någorlunda normal men ändå dysfunktionell familj. Är en rätt problemfri man förutom det där med diabetesen som dök upp 1990 och blev med Insulinpump den 28 Januari 2016. Gillar musik, film (speciellt Blade Runner), Datorer, Datorspel, Internet, Öl och människor som tror på sig själva och fysikens lagar. Tokälskar sin underbara hustru Lotta som är den personen han får stödja sig emot när det behövs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *