Ketonincidenten (BS 6,1)

Nu var det ett bra tag sedan jag delade med mig av något här men livet lunkar på och man har gjort sig bekant med insulinpumpens funktioner och finesser. För inte så länge sedan så råkade jag ut för det som är en stor risk när man bär på en Insulinpump 24 timmar om dygnet och inte kan förlita sig på att man alltid har långtidsverkande insulin i kroppen, Ketoner eller Ketoacidos som det heter på ett lite finare språk.

Vad är då detta undrar ni?

Enligt Svenska Diabetesförbundet så kan man hitta detta

Om blodsockret är högre än 15 mmol/L och man har utvecklat syror (ketoner) i blodet och i urinen är det tecken på akut insulinbrist och risken är mycket stor att man utvecklar ketoacidos med risk för ett diabetescoma. Ketoacidos är ett livshotande tillstånd som beror på en kraftig frisättning av ketonkroppar sk acetonkroppar som gör att blodet blir surt. Det inträffar vid brist på insulin hos personer med typ 1-diabetes. Ketonkroppar frisätts i blodet när kroppen övergår till att använda fett som bränsle i stället för kolhydrater.

Som sagt, när man tar insulinsprutor (och med största sannolikhet är Typ1 Diabetiker) så tar man två sorters sprutor, till alla måltider tar man en snabbverkande insulinspruta och sedan under kvällen så tar man en långtidsverkande insulinspruta som ligger som ett basinsulin under 24 timmar och gör så att du hela tiden (så länge man inte glömmer det långtidsverkande insulinet) har insulin i kroppen.

När man bär på en insulinpump 24-timmar om dygnet (man klarar sig faktiskt upp till två timmar utan pumpen) så har man inget långtidsverkande insulin utan insulinpumpen doserar ut mindre doser av snabbverkande insulin, samma insulin som man doserar vid måltider under dygnets alla timmar.

Så, natten till Torsdagen den 19 Maj, efter ett byte under eftermiddagen av både infusionset (slang + det som transporterar insulinet från pumpen in i kroppen) och ampull med insulin i pumpen så började jag framåt kvällskvisten bli väldigt törstig vilket är ett tecken på att jag ligger högt i blodsocker, jag kollade blodsocker och kalibrerade den kontinuerliga blodsocker ”pluppen” jag bär på armen (CGM, Continuous Glucose Meter på ett finare språk) och tog den dos som pumpen tyckte att jag skulle ta för att komma ner i lagom nivå igen. Det gick inget vidare, jag kanske flyttade på den delen där nålen sitter men det gick inget vidare. Jag tog och höll ett öga på sockret (antar jag, hände det inte för fem minuter sen så minns jag det inte) och tog insulindoserna som pumpen tyckte för att jag skulle få ner blodsockret men det sket sig.

Vid 04:30 så gick jag upp och beklagade mig lite, min älskade fru som håller ett öga och dessutom klarar av att tänka så tidigt på morgonen tyckte jag skulle ta och kolla hur det låg till med ketonern då jag hade haft ett högt blodsocker sedan vi hade gått och lagt oss.

Sagt och gjort, ett stick i fingret och sen var man klarvaken. 3,8 Enligt ketonmätaren vilket betyder ”Patienten ska omedelbart till akutmottagning på sjukhus”), jag satte i alla fall i en ny testremsa i ketonmätaren för att dubbelkolla och då var resultatet 3,9 och jag mådde inte speciellt illa utan var mer seg (vilket man brukar vara klockan 04:30).

Det tog i alla fall inte lång stund innan min fru fått på sig kläder och vi satt i bilen på väg mot akuten i Falun. Jag började känna mig lite lätt illamående när vi började närma oss Falun och vid den tredje rondellen fick hon stanna bilen och så jag fick kräkas.

Värre en så mådde jag aldrig, jag var törstig vilket gjorde att så fort jag druckit vatten så kräktes jag efter en stund och till slut så fick man dricka vatten för att kunna spy annat än galla och det där som ligger i botten på magsäcken och förmodligen inte ska komma fram vare sig ur ena eller andra änden av kroppen. Det var svårt att ta pyttesmå klunkar för att kroppen skulle kunna behålla vätskan men man fick försöka.

Väl på Akuten blev vi snabbt emottagna, vi förklarade hur det låg till och efter två timmar på akuten så fick jag ta en dos långtidsverkande (28 enheter), 8 enheter snabbverkande och under tiden på Falu Lasarett så fick jag i mig tre påsar med dropp.

Förutom insulinet vilket gjorde susen (Jag tog insulin till frukost och lunch vilket jag fick på Avd. 23 på Falu Lasarett, stort tack för bra vård och trevlig personal som vart lite fascinerade av en patient som hade CGM).

Jag vart utskriven vid 14-tiden på eftermiddagen och hade överlevt ett möte med ketoner. Nu känner jag igen varningstecknen och vet att jag ska ta insulin från en ”reserv-sil” i kylen (tar nog lite långtidsverkande också) och håller ett vakande öga över både blodsocker och ketonerna. Det liggandes i sängen, förmodligen misslyckandes med att dricka i små små mängder och kräkandes som en räv.

Det taskiga är att man antingen är helt väck i en Hypoglykemi (insulinkoma) när man ligger på tok för lågt eller tycker man mår på sin höjd lite tjyvens och är lite hög. Det är då man ska kolla hur det är med ketonerna och framför allt om man har haft ett högt blodsocker i mer än ett par timmar

När Insulinpump & CGM blir besatt av Satan himself (BS 7,8)

image

När man blir väckt 01:30 av att pumpen avbryter doseringen av insulin för att man är på väg att bli låg, man går upp och pangar sig i fingret och man har ett blodsocker som ligger på 8.

Man skickar blodsockervärdet till pumpen som ej godtar första kalibreringen, man gör om och den andra kalibreringen (BS 7,8) inte heller godtas utan man blir ombedd att byta sensor (som är inne på dygn nummer två).

Man tar loss sändaren från sensorn, väntar minst fem sekunder för att sätta tillbaka den på armen och där är vi nu. Jag hoppas innerligt att jag blir upp tvingad runt 04:50 för att få sticka mig i fingret igen

Good Times!

Tur man har förmågan att vara ironisk dygnet runt 😅

Vardagstragiken som är Sensorbyten

Igår var sista dagen för sensorplattan på högerarmen och jag tänkte jag skulle sätta igång med att byta sensor så fort jag kom hem, slutar vid 15:30 och har man  tur är man hemma på 10 minuter.

Det sket sig direkt på morgonen då jag vart skickad till ett kök på ett äldreboende och inte fick vara kvar på min ordinarie arbetsplats. Blodsockret var uppe på 14 mmol när jag kom fram och sen vart det bara värre. Arbetsdagen tog slut senare än jag hade tänkt och var hemma vid 17 tiden och väl hemma så stod min pappa som hade väntat på mig och var på en liten snabb visit.

Fortsätt läsa ”Vardagstragiken som är Sensorbyten”

Jobbig natt (BS 7,4)

Efter gårdagskvällens premiär-byten av sensorplattan på armen, laddning av insulinampull till pumpen och nytt infusions set så tänkte jag dela med mig av gårdagens kväll och natten till Onsdagen (idag alltså).

Håll i er nu för vi börjar med

Tisdag 23:17 ”Kalibrera nu” – Efter att ha bytt sensorplatta, dvs den lilla grej man skjuter fast i underhudsfettet och sedan sätter fast sensorn så lär man ta sitt blodsocker för att kalibrera sensorn.

Tisdag 23:52 ”Varning vid lågt, 3,7 mmol/l” – Lågt blodsocker, bara att gå upp och stoppa i sig nåt och få upp blodsockret. Innan man gör det så är det säkrast att sticka sig i fingret och se hur man verkligen ligger till.

Fortsätt läsa ”Jobbig natt (BS 7,4)”

Första Insulinampullen laddad & Sensorplatta bytt (BS 3,7)

Efter lite möda och en massa tid så har CGM funktionen slagits igång och tur var väl det. Jag mätte blodsockret efter att ha bytt Insulinampullen i pumpen, då låg jag på 3,4 och hade varit och handlat lite men kände inte av nåt lågt blodsocker.

Nu när pumpen har börjat känna av hur mitt blodsocker ligger så känner jag mig tryggare för själv känner jag ju inte när jag blir låg eller har en insulinkänning, det är som sagt då jag tycker att Diabetes är en riktigt falsk jävla sjukdom man går och bär på, när kroppen inte riktigt hänger med och skiter i att signalera åt mig att jag lär göra något.

Pumpen är då beredd att ge mig insulin under natten för under kvällen så fick jag ladda en ny ampull med insulin under lite ”trial & error” liknande försök men det gick bra till slut och i framtiden så lär det bara gå bättre för man lär nog sig det sådana saker när man har gjort dom ett par gånger, dessutom så sitter det en ny sensor på armen och sändaren är fint for fight också så nu har Insulinpumpen koll på mitt blodsocker och jag kan pusta ut.

Jag kan dock säga är att det är betydligt krångligare än när man hade insulinpenna och det krävs betydligt fler saker när man har en Insulinpump. Jag är dock hiskeligt nöjd med insulinpumpen (MiniMed 640G) och jag har inte inte behövt vara uppe och stoppa i mig nåt under nätterna, detta är första gången sedan jag fått pumpen. Att det är mer pyssel så här i början när man ska ladda en ny ampull med insulin är väl inte så konstigt för allt är ju krångligt innan man lärt sig!

image

Nu hoppas jag är på väg uppåt i blodsockerkurvan efter ett halvt glas hallon yoghurt, två knäckemackor med bacon ost och nåt glas mjölk så borde jag få gå och lägga mig och i alla fall få sova nån timme.

Om lite drygt en månad blir man med Insulinpump (BS 10.9)

Den 28’e Januari 2016 så kommer jag, efter 26 år med insulinsprutor (och som diabetiker) att få en insulinpump, det känns både rätt spännande och inspirerande till att försöka få ett jämnare, bättre blodsocker som förhoppningsvis inte pendlar så mycket mellan att vara lågt eller högt.

Pumpen (som jag funderar på att ge ett namn) är en Minimed 640G från Meditronic och det är det närmsta en fungerande bukspottkörtel man kan komma som Diabetiker. Det är en liten apparat som tillför Insulin och som dessutom har en inbyggd CGM (Kontinuerlig blodsockermätare) som kommer att kunna avbryta insulintillförseln i förväg om jag är på väg att få lågt blodsocker.

Det betyder kortfattat att jag får teknik som kommer att hjälpa mig 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året och det känns tryggt även om nu teknik även kan ställa till det. Jag kan fortfarande komma att behöva ta sprutor om nu pumpen krånglar för det är nog relativt vanligt att dom slangar som insulinet pumpas igenom till kroppen kan ställa till det. Det heter ju nu inte slangar utan infusionsset. Idag tar jag ju mitt insulin minst 4 gånger per dag med sprutor, snabbverkande insulin till frukost, lunch & middag och ett långtidsverkande insulin till kvällen som ligger som ett basinsulin under nästan ett dygn.

Med insulinpumpen så är det bara snabbverkande insulin jag kommer att ta och det får jag lov att portionera ut när jag äter, det kommer pumpen att kunna hjälpa mig med att räkna ut beroende på

  • Hur mitt blodsocker ligger innan jag äter.
  • Hur mycket aktivt insulin jag redan har i kroppen.
  • Hur mycket kolhydrater jag ska äta.

Pumpen doserar ut små mängder av det snabbverkande insulinet under dygnets 24 timmar för att blodsockret ska hålla sig på en jämn nivå när det snabbverkande insulinet är det enda insulin jag kommer att ta (inget mer av det långtidverkande insulinet Lantus SoloStar alltså).

Jag är ju en stor vän av all teknik och ser fram emot att få hjälp av en insulinpump, jag har på känn över att det kommer att ge mig ett bättre liv med ett bättre och stabilare långtidsvärde på mitt blodsocker (HBA1C).

Har nu någon nåt bra förslag på ett namn på pumpen så är ni välkommna att tipsa genom att lämna en kommentar 🙂

CGM räddar liv (BS 3,5)

image

Ännu en känning som jag inte märkt som den CGM jag har fått låna varnar mig för. En CGM räddar alltså livet på folk som mig och det är nåt som är ovärderligt för sådana som mig.

Mätaren till vänster sticker jag mig i fingret, droppar på en droppe blod på en teststicka och väntar 4 sekunder för att se hur jag ligger till. Resultatet ser ni i displayen. Apparaten till höger är en Dexcom G4, en kontinuerlig blodsockermätare, en CGM som läser av mitt blodsocker dygnet runt, utan  stick (förutom ett var tolfte timme för att synkas) och som när som helst talar om för mig att ”Nu börjar du ligga lite farligt till Nicklas” (gäller både om jag ligger för högt eller har ett för lågt blodsocker).

Avstamp med Blodsocker 10.0

Jag har haft diabetes sedan tjugosex år tillbaka (tror jag?) är väl kanske inte direkt den perfekta öppningen på vad nu detta kommer att bli men så är det.

Det kanske är lite talande dels om hur jag är som person och hur stor vikt jag har lagt vid den livslånga plåga som är sjukdomen Diabetes. Sockersjuka låter lite för oldschool, då är det bättre man uppgraderar sig och i alla fall säger Kolhydratssjuka. För det är där jag står idag, jag ska försöka räkna ut hur mycket kolhydrater det ligger på tallriken och sen ta mitt snabbverkande insulin efter hur mycket kolhydrater det ligger på tallriken. Att man efter att ha ätit en liten stund så kanske man kommer fram till det ögonblick man sitter stirrandes ner på tallriken börjar tänka ”Shit, jag orkar inte äta allt det där”. Fortsätt läsa ”Avstamp med Blodsocker 10.0”