Ny sensor på plats (BS Okänt)

G4 Sensor

Lyckades få en ny sensor på plats på magen, det är sådant som kan glädja en Diabetiker så här en Söndagsförmiddag. Har kört med den CGM (Dexcom G4) jag har fått till låns från Falu Lasarett i en vecka nu och jag måste påstå att den är bra mycket stabilare och jämnare än den förra stenåldersmodellen jag hade fått låna tidigare.

Det är dock lite knivigare att få sensorn på plats, är en rätt rejäl pistolliknande applikator  man lär använda och dessutom är det lite lirkande med diverse plastgrejer som sitter fast och som man använder för att ta bort sensorn från sensorplattan som man klistrar fast på magen

Sensor-applicator g4

Men nu sitter den där, jag har startat sensorn i  mottagaren, får nu vänta i två timmar innan jag ska lägga in blodsockervärdet i mottagaren (två gånger) och sedan rullar det på i en vecka igen, förhoppningsvis med ett bra och jämnt blodsocker (hoppas kan man ju alltid)

CGM räddar liv (BS 3,5)

image

Ännu en känning som jag inte märkt som den CGM jag har fått låna varnar mig för. En CGM räddar alltså livet på folk som mig och det är nåt som är ovärderligt för sådana som mig.

Mätaren till vänster sticker jag mig i fingret, droppar på en droppe blod på en teststicka och väntar 4 sekunder för att se hur jag ligger till. Resultatet ser ni i displayen. Apparaten till höger är en Dexcom G4, en kontinuerlig blodsockermätare, en CGM som läser av mitt blodsocker dygnet runt, utan  stick (förutom ett var tolfte timme för att synkas) och som när som helst talar om för mig att ”Nu börjar du ligga lite farligt till Nicklas” (gäller både om jag ligger för högt eller har ett för lågt blodsocker).

Pump på gång (BS 9.1 ▼)

Igår eftermiddag så var jag och min älskade Lotta in på ett möte med Diabetessköterskan för att diskutera min framtid med Diabetes. Jag har varit inställd på pump sedan jag hamnade i koman (Allvarlig Hypoglykemi) i Oktober, min läkare har även pratat om en transplantation av Langerhanska öar och det var inget jag ens hade tänkt som ett nästa steg i mitt liv med Diabetes.

Av det jag läst så får man transplantera in dom celler som tillverkar insulin (även pankreatiska polypeptider, somatostatin och glukagon) och man lär äta medicin resten av livet för att inte kroppen ska stöta bort cellerna som sprutas in i kroppen i omgångar. Har man tur så blir man fri från sina Insulininjektioner men efter cirka fem år så slutar dom celler man fått att producera Insulin och då känns det som en temporär lösning och inget jag är intresserad av. Fortsätt läsa ”Pump på gång (BS 9.1 ▼)”