Jobbig natt (BS 7,4)

Efter gårdagskvällens premiär-byten av sensorplattan på armen, laddning av insulinampull till pumpen och nytt infusions set så tänkte jag dela med mig av gårdagens kväll och natten till Onsdagen (idag alltså).

Håll i er nu för vi börjar med

Tisdag 23:17 ”Kalibrera nu” – Efter att ha bytt sensorplatta, dvs den lilla grej man skjuter fast i underhudsfettet och sedan sätter fast sensorn så lär man ta sitt blodsocker för att kalibrera sensorn.

Tisdag 23:52 ”Varning vid lågt, 3,7 mmol/l” – Lågt blodsocker, bara att gå upp och stoppa i sig nåt och få upp blodsockret. Innan man gör det så är det säkrast att sticka sig i fingret och se hur man verkligen ligger till.

Fortsätt läsa ”Jobbig natt (BS 7,4)”

Första Insulinampullen laddad & Sensorplatta bytt (BS 3,7)

Efter lite möda och en massa tid så har CGM funktionen slagits igång och tur var väl det. Jag mätte blodsockret efter att ha bytt Insulinampullen i pumpen, då låg jag på 3,4 och hade varit och handlat lite men kände inte av nåt lågt blodsocker.

Nu när pumpen har börjat känna av hur mitt blodsocker ligger så känner jag mig tryggare för själv känner jag ju inte när jag blir låg eller har en insulinkänning, det är som sagt då jag tycker att Diabetes är en riktigt falsk jävla sjukdom man går och bär på, när kroppen inte riktigt hänger med och skiter i att signalera åt mig att jag lär göra något.

Pumpen är då beredd att ge mig insulin under natten för under kvällen så fick jag ladda en ny ampull med insulin under lite ”trial & error” liknande försök men det gick bra till slut och i framtiden så lär det bara gå bättre för man lär nog sig det sådana saker när man har gjort dom ett par gånger, dessutom så sitter det en ny sensor på armen och sändaren är fint for fight också så nu har Insulinpumpen koll på mitt blodsocker och jag kan pusta ut.

Jag kan dock säga är att det är betydligt krångligare än när man hade insulinpenna och det krävs betydligt fler saker när man har en Insulinpump. Jag är dock hiskeligt nöjd med insulinpumpen (MiniMed 640G) och jag har inte inte behövt vara uppe och stoppa i mig nåt under nätterna, detta är första gången sedan jag fått pumpen. Att det är mer pyssel så här i början när man ska ladda en ny ampull med insulin är väl inte så konstigt för allt är ju krångligt innan man lärt sig!

image

Nu hoppas jag är på väg uppåt i blodsockerkurvan efter ett halvt glas hallon yoghurt, två knäckemackor med bacon ost och nåt glas mjölk så borde jag få gå och lägga mig och i alla fall få sova nån timme.

Det där med att få sova (BS 5.0)

Ligger i sängen och funderar på om man ska få en hel natts sömn eller när man kommer att få stiga upp under natten när blodsockret var på 5.0 precis runt 22:30. Mitt blodsocker brukar sjunka under natten och om jag går och lägger mig med ett riktigt bra blodsocker så är risken att jag får gå upp någon gång under natten när CGM’en känner att mitt blodsocker har blivit för lågt. Det blir en procedur när jag lär sticka mig i fingret för att kontrollera vad mitt blodsocker verkligen ligger för att sedan ta och äta nåt för att få upp mitt blodsocker vilket brukar sluta med att det blir alldeles för högt. Det blir som en ond cirkel som aldrig tar slut och är allt annat än skoj. Det brukar sluta med att jag i regel är som en Zombie när man väl ska gå upp och jobba och om natten har varit riktigt jävlig så får det bli en sjukdag 😑

CGM räddar liv (BS 3,5)

image

Ännu en känning som jag inte märkt som den CGM jag har fått låna varnar mig för. En CGM räddar alltså livet på folk som mig och det är nåt som är ovärderligt för sådana som mig.

Mätaren till vänster sticker jag mig i fingret, droppar på en droppe blod på en teststicka och väntar 4 sekunder för att se hur jag ligger till. Resultatet ser ni i displayen. Apparaten till höger är en Dexcom G4, en kontinuerlig blodsockermätare, en CGM som läser av mitt blodsocker dygnet runt, utan  stick (förutom ett var tolfte timme för att synkas) och som när som helst talar om för mig att ”Nu börjar du ligga lite farligt till Nicklas” (gäller både om jag ligger för högt eller har ett för lågt blodsocker).

Pump på gång (BS 9.1 ▼)

Igår eftermiddag så var jag och min älskade Lotta in på ett möte med Diabetessköterskan för att diskutera min framtid med Diabetes. Jag har varit inställd på pump sedan jag hamnade i koman (Allvarlig Hypoglykemi) i Oktober, min läkare har även pratat om en transplantation av Langerhanska öar och det var inget jag ens hade tänkt som ett nästa steg i mitt liv med Diabetes.

Av det jag läst så får man transplantera in dom celler som tillverkar insulin (även pankreatiska polypeptider, somatostatin och glukagon) och man lär äta medicin resten av livet för att inte kroppen ska stöta bort cellerna som sprutas in i kroppen i omgångar. Har man tur så blir man fri från sina Insulininjektioner men efter cirka fem år så slutar dom celler man fått att producera Insulin och då känns det som en temporär lösning och inget jag är intresserad av. Fortsätt läsa ”Pump på gång (BS 9.1 ▼)”