När Insulinpump & CGM blir besatt av Satan himself (BS 7,8)

image

När man blir väckt 01:30 av att pumpen avbryter doseringen av insulin för att man är på väg att bli låg, man går upp och pangar sig i fingret och man har ett blodsocker som ligger på 8.

Man skickar blodsockervärdet till pumpen som ej godtar första kalibreringen, man gör om och den andra kalibreringen (BS 7,8) inte heller godtas utan man blir ombedd att byta sensor (som är inne på dygn nummer två).

Man tar loss sändaren från sensorn, väntar minst fem sekunder för att sätta tillbaka den på armen och där är vi nu. Jag hoppas innerligt att jag blir upp tvingad runt 04:50 för att få sticka mig i fingret igen

Good Times!

Tur man har förmågan att vara ironisk dygnet runt 😅

Vardagstragiken som är Sensorbyten

Igår var sista dagen för sensorplattan på högerarmen och jag tänkte jag skulle sätta igång med att byta sensor så fort jag kom hem, slutar vid 15:30 och har man  tur är man hemma på 10 minuter.

Det sket sig direkt på morgonen då jag vart skickad till ett kök på ett äldreboende och inte fick vara kvar på min ordinarie arbetsplats. Blodsockret var uppe på 14 mmol när jag kom fram och sen vart det bara värre. Arbetsdagen tog slut senare än jag hade tänkt och var hemma vid 17 tiden och väl hemma så stod min pappa som hade väntat på mig och var på en liten snabb visit.

Fortsätt läsa ”Vardagstragiken som är Sensorbyten”

Första Insulinampullen laddad & Sensorplatta bytt (BS 3,7)

Efter lite möda och en massa tid så har CGM funktionen slagits igång och tur var väl det. Jag mätte blodsockret efter att ha bytt Insulinampullen i pumpen, då låg jag på 3,4 och hade varit och handlat lite men kände inte av nåt lågt blodsocker.

Nu när pumpen har börjat känna av hur mitt blodsocker ligger så känner jag mig tryggare för själv känner jag ju inte när jag blir låg eller har en insulinkänning, det är som sagt då jag tycker att Diabetes är en riktigt falsk jävla sjukdom man går och bär på, när kroppen inte riktigt hänger med och skiter i att signalera åt mig att jag lär göra något.

Pumpen är då beredd att ge mig insulin under natten för under kvällen så fick jag ladda en ny ampull med insulin under lite ”trial & error” liknande försök men det gick bra till slut och i framtiden så lär det bara gå bättre för man lär nog sig det sådana saker när man har gjort dom ett par gånger, dessutom så sitter det en ny sensor på armen och sändaren är fint for fight också så nu har Insulinpumpen koll på mitt blodsocker och jag kan pusta ut.

Jag kan dock säga är att det är betydligt krångligare än när man hade insulinpenna och det krävs betydligt fler saker när man har en Insulinpump. Jag är dock hiskeligt nöjd med insulinpumpen (MiniMed 640G) och jag har inte inte behövt vara uppe och stoppa i mig nåt under nätterna, detta är första gången sedan jag fått pumpen. Att det är mer pyssel så här i början när man ska ladda en ny ampull med insulin är väl inte så konstigt för allt är ju krångligt innan man lärt sig!

image

Nu hoppas jag är på väg uppåt i blodsockerkurvan efter ett halvt glas hallon yoghurt, två knäckemackor med bacon ost och nåt glas mjölk så borde jag få gå och lägga mig och i alla fall få sova nån timme.

Det där med att få sova (BS 5.0)

Ligger i sängen och funderar på om man ska få en hel natts sömn eller när man kommer att få stiga upp under natten när blodsockret var på 5.0 precis runt 22:30. Mitt blodsocker brukar sjunka under natten och om jag går och lägger mig med ett riktigt bra blodsocker så är risken att jag får gå upp någon gång under natten när CGM’en känner att mitt blodsocker har blivit för lågt. Det blir en procedur när jag lär sticka mig i fingret för att kontrollera vad mitt blodsocker verkligen ligger för att sedan ta och äta nåt för att få upp mitt blodsocker vilket brukar sluta med att det blir alldeles för högt. Det blir som en ond cirkel som aldrig tar slut och är allt annat än skoj. Det brukar sluta med att jag i regel är som en Zombie när man väl ska gå upp och jobba och om natten har varit riktigt jävlig så får det bli en sjukdag 😑