Jahapp, då har man fått prova på rollspelet Alien från dom Svenska Rollspelsmakarna på Fria Ligan och jösses vilken skillnad det var mot Call Of Cthulhu som jag grottat ner mig mest i när det gäller Rollspel. Nu bjöds det istället på Action, sexsidiga tärningar i drivor, kartor och sist men inte minst, rymdens jävligaste väsen i form av Aliens i alla dess stadier.

Äventyret vi spelade heter "Hadley's Hope" och ingår i Alien RPG Core Rulebook och fungerar som ett introduktionsäventyr man kan spela färdigt i en enda sittning (Vår session tog lite drygt fyra timmar). Det fungerade smidigt och man fick bekanta sig med spelets regler, tärningarnas funktion och slutligen hur spelet i sig är uppbyggt (som i detta fall Fria Ligans utmärkta "Year Zero"). Karaktärerna vi spelade var redan skapade och medföljer som färdiga karaktärer i Alien Core Rulebook. Jag iförde mig rollen som en kvinnlig pilot som inte är rädd att kliva fram först när det gäller. Det tog inte lång tid innan vi mötte på vår första fara och ni kan nog gissa vilken typ av fara det var?

Uppdraget gick kortfattat ut på att vi jobbar på en gudsförgäten måne vid namn "LV-426" som Wayland-Yutani har bestämt sig kan vara värd att prospektera. Det är gott om jobb men även lika gott om faror. Den allmäna känslan på basen är att dom som sitter på stolarna och styr gör precis vad dom vill med oss som får göra grovjobbet men mänskligheten är ju sådan att man är villig att göra det mesta bara man tjänar en rejäl slant? Dessutom hade det precis anlänt två höjdare från Wayland-Yutani som verkar ha varit någon form av inspektionsgrupp som förmodligen hade kommit för att ge oss nya jävligare uppgifter att utföra och klaga på något vi precis hade genomfört.

På "LV-426" och vår bas "Hadley's Hope" var det är precis som vanligt förutom att någon hade drabbats av någon sorts parasit och avlidit. Något som kunde liknas vid en ormliknande varelse hade tydligen på något sätt tagit sig ur den nu avlidnes kropp och slingrat sig ner någonstans i "Hadley´s Hope". Fler människor har tydligen uppvisat samma symptom som den nu avlidne och det verkar som mer skit har landat på fläkten och ni kan ju gissa vilka som fick "städa upp".

Min grupp bestod av totalt 4 personer och vi var bara glada för att få komma bort från våran bas på "LV-426" för att fixa något externt som jävlades en bit bort ifrån basen. Det var ren lyx att ett tag och komma bort från allt skit med parasiter & höjdare från Wayland-Yutani ombord på stationen. Nu var det ju inte direkt så att solen skiner på oss utanför basen och vi befann oss inte heller på en sandstrand nu när vi lämnat "tryggheten" bakom oss på stationen. Vi fick en chans att fly fältet ett tag och ett jobb är ett jobb, pengarna lär man arbeta för att få inkassera. Så vi drog iväg och fixade någon sändare eller nåt annat tekniskt som var i behov av service ute i ödemarken på månen vi jobbar och lever på.

När vi väl kom tillbaka till "Hadley's Hope" så var läget något helt annat än när vi lämnade den. Vi hade haft någon form av kommunikation med basen när vi var ute på vårat uppdrag men i slutändan så hördes det mest någon form av störningar och till slut hade vi bara hört ett brusande statiskt ljud. Det är då själva fan att om man försöker lämna en form av helvete så möts man bara av ett annat. Det fordon som hade tagit oss ut på vårat uppdrag hade gett upp på tillbakavägen så käftsmällarna började landa redan innan vi hade hunnit tillbaka och vi fick gå dom sista kilometrarna till "Hadley´s Hope" och snabbt inse att det nu mest liknande en rätt så öde bas. Det var mörkt, tyst och spår av någon form av strider kunde vi se, i vissa utrymmen såg det ut som en tromb hade passerat fram och de vapenförråden vi hittade var till stor del länsade.

Vad fan i alla helveten hade hänt? Det vi visste var att någon hade drabbats av någon form av parasit strax före vi hade lämnat stationen men den personen hade ju fått vård men dessvärre inte överlevt, vi hade hört att "det inte är någon fara, läget är lugnt" men vad vi möttes av när vi var tillbaka sade oss något helt annat.

Så mycket kan jag ju avslöja att "Parasit" är en rätt snäll benämning på vad vi mötte. Det var då inte mjölmaskar vi träffade på men som tur var så hade jag en pistol, en annan av oss en skärbrännare och någon av oss var duktig på att fixa tekniska och elektiska saker som gett upp och kunde då även öppna dörrar som vi annars inte hade kunnat ta oss igenom. Vi gjorde vad vi kunde för att freda oss.

Det skall kanske tilläggas att stationen eller rättare sagt våran bas på "LV-426" är rätt stor och dessutom i flera våningar så det gäller att försöka vara tyst när man ska söka efter vapen, tänka på vad man kan ha nytta av, vad man ska ge fan i och sist men inte minst vad man kan stöta på när man rör sig i "Hadley´s Hope". Är man inte försiktig. lugn och tyst av sig så kan man locka åt sig hemskheter man vill slippa möta.

I ett av rummen i "Hadley´s Hope" så hittade jag en behållare för transportera ett av två "ägg" modell större som var inkapslade i någon sorts vätska, detta i ett rum där dessa saker egentligen inte borde ha funnits men där någon tydligen bestämt sig för att bygga något sorts provisoriskt labb och utforska dessa ägg i ett utrymme som hade fördelen av att inte vara helt sönderslaget eller se ut som ett mindre slakthus. Allt detta skulle jag behöva upptäcka efter att nätt och jämnt överlevt en attack av en Xenomorph som kanske inte var den största där vi befann oss men tillräckligt stor för att ge mig påslag av både stress och chock. Det var efter det mötet med en en klassisk "Alien" som jag började använda den M314 Motion Tracker som ingick in min arsenal och med den kunde vi upptäcka eventuella rörelser runtomkring oss och förhoppningsvis hinna få ett försprång och röra oss i rätt riktning innan eventuella faror kom för nära. Det är tur att man är i ett lag där man måste hjälpa varandra för annars så hade man nog slutat som en kuvös för en Chestburster.

Slutsats

Det är action, det är många slag med ett flertal sexsidiga tärningar som avgör hur det går och framförallt, vill du överleva eller vill du fullfölja det din arbetsgivare vill att du skall göra? Fria Ligans regler gällande tärningarna och hur dom fungerade är riktigt smidiga och enkla att hålla koll på vilket gör det hela väldigt inbjudande till fortsatt spelande.

Spelledaren (eller rättare sagt Game Mother som det heter inom Alien RPG) för äventyret jag spelade på Roll20 går under namnet Casey och rekommenderas varmt då han med varsam hand ledde oss framåt och dessutom satte en bra stämning på vårat äventyr med lite stämningsfull musik som man kunde ta del av om man ville. Det var rejält med "motstånd" vi möttes av men vi överlevde nätt och jämnt den här gången.

Jag har fått prova på och fått en vis smak på vad Alien RPG kan bjuda på. Jag ska sätta mig in mer i reglerna och spela lite mer av detta och några av Fria Ligans andra rollspel då vissa utav dem har samma grundregler när det gäller hur tärningarna fungerar i spelen. Det var dock bra mycket jobbigare om man jämför med "Call Of Cthulhu" som är ett mer undersökande, detektivliknande spel med mindre inslag av kamp. Alien RPG innehöll bra mycket mer action och känslan av att man är jagad var en stor del av äventyret "Last Days Of Hadley´s Hope".

Man har som sagt en karta att följa vilket inte är lika vanligt i dom äventyr av "Call Of Cthulhu" jag har spelat. det underlättar väldigt mycket och det är på sätt och vis ett "Dungeon Crawler" RPG som man spelar så är man van vid Dungeons & Dragons och liknande spel så kommer man att känna igen sig väl i spelsystemet.

THEME_QUARK.BLOG.ITEM.PREV_POST THEME_QUARK.BLOG.ITEM.NEXT_POST